Genitiv

Genitiv uttrycker tillhörighet/ägande. I 🇸🇪 svenskan lägger vi till ett -s på substantivet, t.ex. pelles hus.

I spanskan fungerar det lite annorlunda. Man lägger inte på ett -s på substantivet, för då bildar man ju plural.

Genitiv bildas alltså med prepositionen de. Det ägda står först och föregås av bestämd artikel, el/la/los/las.

Exempel

La casa de Juan.
   🇸🇪 Juans hus.
Es el móvil de Miguel.
   🇸🇪 Det är Miguels mobil.
¿De quién son las gafas?
   🇸🇪 Vems är glasögonen?

Direkt översatt till svenska blir det alltså t.ex. Det är mobilen av Miguel.

De + el = del

Kom ihåg ordförändringen: när de möter artikeln el smälter de ihop till del.

Es el coche del profesor.
   🇸🇪 Det är lärarens bil.
La puerta del baño.
   🇸🇪 Badrummets dörr.

Detta gäller bara med el — övriga artiklar förblir som de är: de la casa, de los niños, de las chicas.

Genitiv i flera led

Svenskans mormors grannes katt blir en kedja av de på spanska — och ordningen vänds helt om! Det ägda kommer alltid först.

El gato del vecino de mi abuela.
   🇸🇪 Min mormors grannes katt. (ordagrant: katten av grannen av min mormor)

Ett bra knep: läs den spanska meningen baklänges så får du den svenska ordningen!

Vems? — ¿De quién?

Frågan vems? bildas med de quién:

¿De quién es este bolso?
   🇸🇪 Vems är den här väskan?
¿De quiénes son estos zapatos?
   🇸🇪 Vilkas är de här skorna? (flera ägare → quiénes)

Och svaret använder samma mönster: Es de María. (Den är Marías.)

Ägande utan namn

När man inte nämner ägaren vid namn används förstås possessiva pronomen istället: Es mi bolso (det är min väska) eller El bolso es mío (väskan är min).