Fördjupning / Analys
Den panhispanska språkmodellen (RAE/ASALE) och de stora dialektzonerna
Det moderna policentriska spanska språksamfundet: ASALE:s 23 akademier och en strukturell översikt över de fem stora latinamerikanska och europeiska dialektzonerna.
- Genomgång
- X077
- Orienterande nivå
- B2
Den panhispanska språkmodellen (RAE/ASALE) och de stora dialektzonerna
Det här kapitlet ingår i det utökade, Rigorösa läget. Här behandlas fullständiga regelsystem, undantag och lingvistisk analys som är avgränsade från det grundläggande elevläget (Lättsam).
Vill du läsa den fullständiga genomgången och se alla fördjupade sidor i menyn? Slå på Rigoröst läge nedan:
1. Den panhispanska språkmodellen och ASALE#
Fram till mitten av 1900-talet betraktades den kastilianska normen från norra/mellersta Spanien som det enda ”korrekta” standardspråket. Sedan 1999 tillämpar Real Academia Española (RAE) och dess 22 systerakademier i Amerika och Filippinerna (ASALE - Asociación de Academias de la Lengua Española) en panhispansk och policentrisk språkmodell:
- Ingen enskild dialekt (varken från Madrid, Mexico City eller Buenos Aires) äger ensamrätten till det korrekta språket.
- Det finns en gemensam panhispansk kärnnorm i skrift, samt regionalt kodifierade standardnormer som är fullt likvärdiga.
2. De stora dialektzonerna i den spansktalande världen#
Spanskan delas traditionellt in i sex stora geografiska och strukturella zoner:
DE STORA DIALEKTZONERNA
┌───────────────────────────────┼───────────────────────────────┐
1. KASTILIANSK SPANSKA 2. ANDALUSISK & KANARISK 3. MEXIKO OCH CENTRALAMERIKA
Norra/mellersta Spanien Södra Spanien & Kanarieöarna Mexiko, Guatemala, Costa Rica
Distinción, bevarat koda-s Seseo, s-aspiration Konsonantbevarande, vokalreduktion
4. KARIBISK SPANSKA 5. ANDINSK SPANSKA 6. RIOPLATENSISK SPANSKA
Kuba, Puerto Rico, Dominik. Peru, Bolivia, Ecuador Argentina, Uruguay
S-bortfall, lambdacism, non-inv. Bevarat -s, lleísmo-relikter Voseo, zheísmo/sheísmo ([ʃ])
3. Höglandsspanska kontra Kustspanska#
Den mest grundläggande fonetiska skiljelinjen i Amerika går mellan:
- Höglandsspanska (Tierras altas — t.ex. Bogotá, Mexico City, Quito, La Paz): Mycket starka och distinkta konsonanter; slutkonsonanten /-s/ uttalas alltid fullt ut; däremot försvagas ofta obetonade vokaler.
- Kust- och låglandsspanska (Tierras bajas — t.ex. Karibien, Veracruz, Stillahavskusten, Buenos Aires): Mycket öppna och färgstarka vokaler; däremot undergår konsonanter i koda kraftig försvagning (aspiration av /-s/ till [h], velarisering av /-n/ till [ŋ] och bortfall av /-d/).