Genomgång / Spansk grammatik
Genomgång / Spansk grammatik
Betoning och accenttecken
Hitta den betonade stavelsen, förstå accenttecknen och skilj mellan tu/tú, si/sí och andra små ordpar.
Hitta den betonade stavelsen, förstå accenttecknen, skilj mellan tu/tú, si/sí och sé/se, och lär dig reglerna för -mente och versaler.
- Genomgång
- G04
- Orienterande nivå
- A2
Ett accenttecken är en liten skylt som hjälper dig att läsa rätt. Börja med vilken stavelse som betonas. Stavningsreglerna talar sedan om när skylten behöver skrivas ut.
Grundregeln#
För vanliga ord med mer än en stavelse gäller:
- Slutar ordet på vokal, n eller s ligger grundbetoningen på näst sista stavelsen: ca-sa, ha-blan, lu-nes.
- Slutar ordet på annan konsonant ligger den på sista stavelsen: ho-tel, ha-blar.
- Avviker betoningen skrivs normalt en accent: ca-fé, lá-piz, te-lé-fo-no.
Samma bokstäver, olika ord#
Undersök · växla betydelse
Vem pratade — och när?
Titta på accenttecknet och läs den betonade stavelsen lite tydligare.
Hablo con Ana todos los días.
Jag pratar med Ana varje dag.
Hablo har normal betoning på näst sista stavelsen. Det är presens, jag-form.
Vokaler som möts#
A, e och o räknas som öppna vokaler; i och u som slutna. En obetonad sluten vokal tillsammans med en öppen kan bilda en diftong: vokalerna hör till samma stavelse, som i tierra.
När i eller u betonas intill en öppen vokal bildar de separata stavelser och den slutna vokalen får accent: dí-a, frí-o, pa-ís. Det kallas hiatus. Även två öppna vokaler bildar normalt skilda stavelser: te-a-tro.
Småord som behöver skiljas åt#
| Utan accent | Med accent |
|---|---|
| tu casa — ditt hus | tú hablas — du pratar |
| mi libro — min bok | para mí — för mig |
| el libro — boken | él habla — han pratar |
| si vienes — om du kommer | sí, voy — ja, jag kommer |
| te veo — jag ser dig | un té — ett te |
Enstaviga ord får normalt ingen accent. De här accenterna skiljer i stället mellan olika funktioner. Fue, fui, dio och vio skrivs utan accent.
Frågeord — även utan frågetecken#
Qué, quién, cómo, cuándo, dónde, cuánto och cuál får accent när de används som frågeord, också i indirekta frågor:
¿Dónde vive Ana? No sé dónde vive.
Var bor Ana? Jag vet inte var hon bor.
Jämför La casa donde vive Ana — huset där Ana bor. Här binder donde ihop en beskrivning och har ingen frågande funktion.
När ordet blir längre#
Följ meningen · steg för steg
Från di till dímelo
Steg 1 av 3
Di la verdad.
Säg sanningen.
Di är enstavigt och skrivs utan accent.
Ett accenttecken på spanska är alltid en akut accent (´). Det fungerar som en liten skylt som visar var trycket ska ligga om ordet avviker från standardregeln, eller skiljer mellan två ord som annars stavas likadant.
Grundregeln för betoning#
För spanska ord med två eller flera stavelser gäller två enkla huvudregler:
-
Slutar på vokal, -n eller -s:
Betoningen ligger på näst sista stavelsen:
ca-sa, ha-blan, lu-nes, a-za-fa-ta, in-dus-tria. -
Slutar på annan konsonant (inte -n eller -s):
Betoningen ligger på sista stavelsen:
se-ñor, fe-liz, es-pa-ñol, ciu-dad, ho-tel. -
Avviker ordet från regel 1 eller 2?
Då måste en skriven accent sättas ut över den betonade vokalen:
fí-si-ca, te-néis, a-vión, in-glés, ár-bol, lá-piz, cés-ped.
Samma bokstäver, olika betydelse genom betoning#
I verbböjningen är accenten helt avgörande för betydelsen:
Undersök · växla betydelse
Vem pratade — och när?
Titta på accenttecknet och lyssna på var trycket hamnar.
Hablo con Ana todos los días.
Jag pratar med Ana varje dag.
Hablo slutar på vokal och har normal betoning på näst sista stavelsen. Det är presens i jag-form.
Vokaler som möts: diftong eller hiatus#
Spanskans vokaler delas in i:
- Öppna (starka) vokaler: a, e, o
- Slutna (svaga) vokaler: i, u
Diftong (samma stavelse)#
En diftong uppstår när en öppen och en obetonad sluten vokal (eller två slutna vokaler) möts i samma stavelse:
- bai-lar (ai), pei-ne (ei), pau-sa (au), Eu-ro-pa (eu), fa-mi-lia (ia), bien (ie), kios-co (io), sue-co (ue), an-ti-guo (uo).
- Två slutna vokaler (iu, ui): Trycket faller normalt på den andra vokalen: viu-da (änka), rui-do (buller).
Hiatus (skilda stavelser)#
- Två öppna vokaler (a, e, o): Kan aldrig bilda diftong tillsammans. De uttalas alltid i två skilda stavelser och behöver ingen accent för att hållas isär:
cor-re-o (post), ca-er (falla), Bil-ba-o, te-a-tro. - Bruten diftong: Om betoningen ska ligga på den slutna vokalen (i eller u) intill en öppen vokal bryts diftongen och en accent måste sättas ut:
pa-ís, dí-a, tí-o, con-ti-nú-o, dor-mí-a, ge-o-gra-fí-a.
Småord som skiljs åt med accent (diakritisk accent)#
Enstaviga ord har normalt inget accenttecken (fue, fui, dio, pan). Accent används enbart för att skilja mellan ord med samma uttal men olika grammatisk funktion:
| Med accent | Betydelse | Utan accent | Betydelse |
|---|---|---|---|
| él | han | el | bestämd artikel (den, det) |
| tú | du (subjekt) | tu | din, ditt (possessivt) |
| mí | mig (efter preposition) | mi | min, mitt |
| sí | ja; sig (reflexivt efter prep.) | si | om (villkor) |
| té | te (drycken) | te | dig (objekt) |
| sé | jag vet; var! (imperativ) | se | sig (reflexivt / opersonligt) |
| más | mer, mest | mas | men (ålderdomligt, skriftspråk) |
| dé | ge (konjunktiv av dar) | de | av, från, om (preposition) |
Frågeord har alltid accent#
Fråge- och utropsord skrivs alltid med accent, både i direkta frågor, utrop och indirekta frågesatser:
| Med accent (fråga/utrop) | Exempel | Utan accent (relativord/samband) | Exempel |
|---|---|---|---|
| ¿qué? / ¡qué! | ¿Qué quieres? | que | el libro que leí |
| ¿quién? | ¿Quién es? | quien | el chico con quien hablo |
| ¿cómo? / ¡cómo! | ¿Cómo estás? | como | canto como tú (som) |
| ¿cuándo? | ¿Cuándo vienes? | cuando | cuando llegues (när) |
| ¿dónde? | ¿Dónde vives? | donde | la casa donde vivo (där) |
| ¿cuánto? | ¿Cuánto cuesta? | cuanto | todo cuanto tengo |
| ¿cuál? | ¿Cuál prefieres? | cual | el cual |
| ¿por qué? | ¿Por qué lloras? | porque | porque estoy cansado |
Indirekt fråga: Accenten behålls även när frågetecknen saknas:
No sé dónde está. (Jag vet inte var han är.)
Quiero saber por qué no has venido. (Jag vill veta varför du inte kommit.)
Accenttecken på stora bokstäver (versaler)#
I spanskan faller accenten aldrig bort bara för att en bokstav skrivs med versal. Både namn, städer och inledande ord ska ha accent:
- Ávila, Álvarez, África
- Óscar, Él me dijo que sí
Sammansatta ord och ändelser#
Adverb på -mente#
Adjektiv som har accent behåller sin accent när de bildar adverb med ändelsen -mente:
- fácil → fácilmente
- rápido → rápidamente
- lógico → lógicamente
Adjektiv som saknar accent får ingen accent som adverb:
- amable → amablemente
- feliz → felizmente
Adverb på -mente har i uttalet dubbel betoning: huvudtrycket ligger på -men-, medan ett tydligt bitryck ligger kvar på adjektivets ursprungliga stavelse.
När ordet blir längre: pronomenfogning#
När ett eller flera pronomen fogas samman med en infinitiv, ett gerundium eller en jakad imperativ förskjuts inte ordets ursprungliga betonade stavelse. Därför måste en accent ofta sättas ut:
Följ meningen · steg för steg
Från di till dímelo
Steg 1 av 3
Di la verdad.
Säg sanningen.
Di är enstavigt och skrivs utan accent.
Andra vanliga exempel vid gerundium och imperativ:
- Está hablándoles. (Han står och talar till dem.)
- ¿Quieres dármelo? (Vill du ge mig den?)
- ¡Dígame! (Hallå! Säg mig!)
Plural- och femininformer#
När ett substantiv eller adjektiv bildar plural tillkommer en stavelse (-es), vilket kan göra att en accent tillkommer eller försvinner:
- Accent tillkommer: joven (två stavelser, betoning på jo-) → jóvenes (tre stavelser, accent krävs).
- Accent försvinner: alemán (betoning på sista stavelsen) → alemanes (slutar på -s, betoning hamnar naturligt på näst sista stavelsen), femininum alemana.
- Accent försvinner vid plural på -es: avión → aviones, lección → lecciones.