Fördjupning / Analys

Historisk grammatik för klassisk textläsning (Siglo de Oro)

Morfosyntaktiska drag i spansk guldålderslitteratur: enklitiska pronomen på finita verb (Díjole), ser som hjälverb och haber som ägandeverb.

Genomgång
X080
Orienterande nivå
C1
🔬 Rigoröst kapitel

Historisk grammatik för klassisk textläsning (Siglo de Oro)

Det här kapitlet ingår i det utökade, Rigorösa läget. Här behandlas fullständiga regelsystem, undantag och lingvistisk analys som är avgränsade från det grundläggande elevläget (Lättsam).

Vill du läsa den fullständiga genomgången och se alla fördjupade sidor i menyn? Slå på Rigoröst läge nedan:

← Tillbaka till Grammatiken

1. Enklitiska pronomen på finita verb (Tobler-Mussafias lag)#

I modern spanska kan klitiska pronomen endast fästas efter verbet vid infinitiv, gerundium och bejakande imperativ (hacerlo, haciéndolo, hazlo).

I klassisk spanska (Siglo de Oro) gällde den medeltida Tobler-Mussafia-lagen: ett pronomen fick aldrig inleda en fonologisk fras. Började satsen med ett finit verb, fästes pronomenet efter verbet som enklitikon:

  • Klassisk guldålder: Díjole don Quijote a Sancho... (Modern spanska: Don Quijote le dijo a Sancho...).
  • Klassisk guldålder: Respondióle el escudero. (Modern spanska: El escudero le respondió.).
  • Klassisk guldålder: Fuése a su aposento. (Modern spanska: Se fue a su habitación.).

2. Ser och Haber i äldre tiders tempussystem#

  1. Ser som hjälpverb vid rörelse- och förändringsverb:
    • På samma sätt som i modern franska och italienska bildade intransitiva rörelseverb dåtid med ser i stället för haber:
    • Es llegado el caballero. (= Ha llegado...).
    • Son idos a la batalla. (= Se han ido...).
  2. Haber som transitivt ägandeverb:
    • Fram till 1600-talet kunde haber betyda bokstavligen att äga eller ha i sin besittning:
    • No he dinero. (= No tengo dinero).

3. MiniQuiz#